Håkan Nesser
För knappt tio år sedan beslöt jag mig för att ge den svenska författaren Håkan Nesser en chans. Hans böcker tog rejält med utrymme i bibliotekshyllorna, så han måste ju kunna skriva, tänkte jag. Eftersom han hade en serie med tio böcker om kommissarie Van Veeteren och hans kollegor, beslöt jag mig för att börja där och läste alla böckerna i kronologisk ordning. Det var ett lyckat drag och när det sista mordet var uppklarat, var det som att säga farväl till goda vänner. Böckerna kan läsas i vilken ordning som helst, men genom att läsa dem i följd och utan att läsa andra böcker emellan, blev det som en enda lång megaroman som sträckte sig över hela sommaren. Underbart!
Håkan Nesser lämnade Van Veeteren åt sitt öde och tog sig an en annan kriminalinspektör, Gunnar Barbarotti. Denna sympatiska kriminalare fick fem böcker och dessa läste jag också i rätt ordning, men här hamnade jag att vänta in flera böcker eftersom de inte skrevs i samma takt som jag läste. Barbarotti-böckerna innehåller så mycket mer än ”bara” kriminalgåtor. Barbarotti har många existentiella frågor att fundera på och för ibland intressanta dialoger med Gud själv. Håkan Nesser har en förmåga att blanda spänning med djup och hans karaktärer är ofta mångbottnade och intressanta. Dessutom skriver han en njutbar svenska.
Eftersom en ny bok av Håkan Nesser alltid väcker förväntan hos mej – han har skrivit många fler än Van Veeterern och Barbarotti-böckerna – ville jag dela med mej av hans författarskap till min dotter Bella. För att göra det enkelt för henne rekommenderade jag en tunn och lättläst brevroman, Kära Agnes, och väntar med spänning på att höra vad hon tyckte om den. Själv tyckte jag att den var genialisk!
Ann-Britt, Bella
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar