Skoterfärden, av Lena Stiessel
Gustav från storstan är på besök hos sin moster och morbror uppe i Lappland. Efter ett par dagars vistelse träffar han Markus och får hänge med honom och ett gäng killar upp till skogen. De tar sig dit med snöskotrar och festar trots kylan. Efter en hel del öl m.m blir det dags att dra sig tillbaka hemåt.
Men när Markus kör och Gustav sitter bakom åker de rakt under en gran. Granens kvistar sopar till Gustav så att han faller av skotern och Markus märker ingenting. Gustav ligger nu avsvimmad i snön och det börjar bli riktigt kallt. När han vaknar är det kolsvart och han är ensam. Men någonting smyger bland granarna. Ett flås som kommer allt närmare. När han känner lukten av en otäck andedräkt kvicknar han till ganska fort. Han ser då vita huggtänder och lysande ögon.
Det kunde ha slutat riktigt illa, men ett mysigt möte räddar Gustav. Vad som hände den natten skulle Gustav aldrig glömma!
Den här boken är bra för det här är någonting som kan ske. Boken får fram budskapet om varför man inte ska dricka sig full, speciellt när det är kallt eller någon annan gång. Gustav har tur. Men det kunde som sagt slutat riktigt illa. Och hur ska någon kunna leta efter en om de inte vet var man är?
// Atte
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar