Gone-serien

Gone - smitta

 Gone, av Michael Grant

Jag vet att det varit lite dåligt med uppdateringar de senaste dagarna. Jag och Atte har båda varit på stafettkarnevalen. Så nu uppdaterar vi båda två på samma dag i stället :)

Gone är ganska obehaglig. Om du lätt får mardrömmar så rekommenderar jag inte de här böckerna för dig. Då kanske du inte heller vill läsa det här inlägget.

Gone-serien började lovande med Gone - Övergivna. Alla vuxna försvinner i tomma luften. Alla som finns kvar är under femton år och de är instängda i något som de kallar zonen. De vet inte vad som finns utanför zonens väggar - om det finns något utanför. Och alla går upp i rök i samma sekund som de fyller femton. Huvudpersonen Sam har bara några veckor kvar. Det utvecklas ett krig mellan två grupper av ungdomar och Sam ställs mot Caine - sin egen bror. Dessutom finns en varelse kallad mörkret gömd i ett gruvschakt och bidar sin tid.

I Gone - Hunger börjar maten ta slut. Verkligen ta slut. Men Sam och hans vänner har andra problem. Caine verkar bli mer och mer galen, samtidigt som flera personer börjar höra meddelanden i huvudet från varelsen mörkret. Första boken är spännande - på gränsen till obehaglig. Den här är lite obehaglig ibland.

Gone - Lögner är tredje delen. Två personer som egentligen är döda dyker upp och tar kluven personlighet till en helt ny nivå. Sam träffar en obekant flicka vid namn Nerezza. Det är något skumt med henne. Sam och Astrid kämpar för att ta reda på sanningen om zonen, mörkret och mutanterna, men ledtrådarna pekar obehagligt nog mot Astrids utvecklingsstörda lillebror.

Gone - Smitta börjar med några flickor som blivit sjuka. Väldigt sjuka. De hostar upp lungorna - bokstavligt talat och dör. En vind blåser genom Astrids rum. Hon tänker inte på att det aldrig blåser i zonen. Jag har inte läst längre än så. Jag vill verkligen läsa serien till slut, men när de började hosta blev det för obehagligt.

Så jag har bara läst några kapitel av den fjärde boken. Jag behövde en paus och nu när skolan slutar blev jag tvungen att lämna tillbaka den. Det finns ännu fler böcker, men jag vet inte om resten har kommit ut på svenska ännu. Jag tänker läsa den här serien - trots att den verkar bli obehagligare för varje bok. Jag rekommenderar den till de som vill ha något riktigt spännande att läsa och som inte är lättskrämda eller får mardrömmar.

En lättsam bild på slutet:

Jag och Atte på stafettkarnevalen.
Vi har på oss Sursiks hejarklacksdräkter - kor.

Bella