Momo - eller kampen om tiden

Michael Ende: Momo - eller kampen om tiden

Men tid är liv. Och livet bor i hjärtat. Och ju mer människorna sparade in på detta, desto fattigare blev de.

Den föräldralösa flickan Momo flyttar in i en övergiven amfiteater. De som bor i närheten märker snabbt att hon är ett mycket speciellt barn. Hon har en alldeles otrolig förmåga att lyssna, och de märker hur bra de mår efter att ha pratat med henne. Hon får många vänner.

Efter en tid dyker några mystiska gråklädda figurer upp och börjar stjäla folks tid. Ju mer människorna försöker spara tid, desto tommare och kallare blir deras liv. Momo inser att hon måste stoppa tidstjuvarna, fort.

"Och du heter alltså Momo, säger du?"

"Ja."

"Ett vackert namn, men ovanligt. Jag har aldrig hört det förr. Vem gav dig det namnet?"

"Jag själv", svarade Momo.

"Så du har hittat på ditt namn själv?"

"Ja."

"När är du född då?"

Momo såg fundersam ut och sade till slut: "Så vitt jag kan minnas har jag alltid funnits."

Jag älskar verkligen Michael Endes böcker och den här har en alldeles speciell plats i mitt hjärta. Just därför trodde jag att jag redan skrivit om den för länge sedan. Momo handlar om stress och tidsbrist, och om vad som verkligen är viktigt; att ta sig tid att lyssna. Den har ett vackert, men lättbegripligt språk och passar verkligen alla åldrar. Den är filosofisk, ständigt aktuell, och obeskrivligt vacker. Jag älskar den otroligt mycket.


Bella