Baskervilles hund

Baskervilles hund, av Arthur Conan Doyle

Baskervilles hund är den första romanen om Sherlock Holmes jag har läst och den var förvånansvärt lättläst. Med 220 sidor och inte alltför många komplicerade karaktärer var det en lagom spännande och lagom svår bok för mig.

Även om en av huvudpersonerna naturligtvis är Sherlock Holmes är den store detektiven själv inte med i en stor del av boken. Watson får klara sig själv ute på den mystiska Dartmoor-heden tillsammans med arvtagare och helveteshundar. Men vi tar det från början.

Watson och Holmes blir uppsökta av en man vid namn doktor Mortimer. Doktor Mortimer berättar om en gammal legend förknippad med släkten Baskerville. Det sägs att en fruktansvärd demonhund hemsöker släkten Baskerville och att ingen ättling till Hugo Baskerville därför går säker ute på heden.

Sir Charles Baskerville, herren på Baskerville Hall och doktor Mortimers goda vän, har nyligen dött. Men hans död verkar inte vara helt och hållet naturlig. Tvärtom verkar det nästan som om mannen blivit ihjälskrämd. På sista tiden hade han funderat mycket på sägnen om Baskervilles hund och runt hans kropp hittades tassavtryck.

Nu ska den nye arvtagaren, Henry Baskerville, flytta in på godset och doktor Mortimer är orolig. Holmes och Watson tar sig genast an fallet. Men andra viktiga fall tvingar Holmes att stanna i London. Watson reser till Baskerville Hall tillsammans med sir Henry för att börja gräva i fallet. Men den ödsliga heden gör ett dystert intryck och över den livsfarliga Grimpenmyren hörs ibland ett fruktansvärt ylande.

Jag har ju sett den här brittiska TV-serien Sherlock och jag blev förvånad över hur mycket som stämmer överens med boken, trots att TV-serien utspelar sig i modern tid. Minfältet motsvaras av Grimpenmyren,  den kvinnliga genforskaren Stapleton är i boken en manlig biolog, och Henry Baskerville passar väldigt bra in på beskrivningarna. Men trots det fanns endel oväntade skillnader.

Jag tyckte väldigt mycket om den här boken. Den store detektiven Sherlock Holmes har länge fascinerat mig och det var kul att äntligen läsa en ordentlig roman om honom. Jag blev inte det minsta besviken.


Bella