Sagan om klanen Otori

Lian Hearn: Sagan om klanen Otori

Atte har redan skrivit inlägg om de två första böckerna i serien; Över näktergalens golv och På kudde av gräs, men jag var bara tvungen att berätta lite jag också. Jag har ännu bara läst första boken och hunnit börja med andra, men jag måste säga att det här är det bästa jag har läst på länge.

Böckerna är nästan poesi, de är så vackert skrivna. Beskrivningarna av ett främmande land, med främmande kultur gör hela berättelsen så magisk - man kan riktigt se det framför sig. Och ändå lyckas Hearn hålla berättelsen spännande från pärm till pärm.

Attes suveräna bilder

Jag håller med Atte om att det inte var världens mest lättlästa bok. Jag skummade snabbt igenom vissa beskrivningar när jag var för trött för att koncentrera mig på alla fåglar och vattenfall. Och speciellt i början var det svårt att hålla isär karaktärerna. Men det försvann när man kom längre in i historien och karaktärerna började få mer kött på benen.

Jag tror inte direkt på kärlek vid första ögonkastet och jag tycker absolut att det är fel att döda, men i den här boken fungerar det. Att hämnas, döda och själv ta livet av sig - allt för hederns skull - är en stor del av den här kulturen. Och utan kärlek vid första ögonkastet skulle det inte bli mycket till kärlekshistoria mellan Takeo och Kaede.

Böckerna utspelar sig på medeltiden i en fantasivärld, men jag tror att det ska föreställa Kina (eller möjligtvis Japan). Det stod säkert någonstans, men jag minns inte.

Så vad väntar du på? Rusa till biblioteket och låna Över näktergalens golv! Det kommer vara värt det.

Bella