Washington D.C.

Meg Cabot: Washington D. C.

Samantha "Sam" Madison passar inte riktigt in. Hon använder bara svarta kläder eftersom hon "sörjer sin generation''. Hon älskar att sitta och teckna och att lyssna på musik. Hon hatar att ha fel och få kritik. Hennes äldre syster är hejaklacksledare, hennes yngre syster är ett geni. Hon är säker på att hon älskar sin storasysters pojkvän. Och hon har just räddat livet på USAs president.

Hennes problem bara växer när hon inser att pojken från konstkursen som verkar vara intresserad av henne är presidentens son. På en minut har hon blivit berömd, en nationell hjälte. Alla förväntar sig att hon ska uppföra sig som en också. Hur ska hon klara fina middagar med presidenten när hon hatar nästan all mat utom hamburgare?

Boken är helt påhittad, och "presidenten" har aldrig varit president på riktigt - åtminstone som jag förstod det. Washington D. C. är också en väldigt osannolik bok på många sätt, vilket gör den väldigt rolig. Det är en härlig bok för kanske främst flickor i nedre tonåren.



Bella