söndag 5 april 2015

Paper Towns

John Green: Paper Towns (Pappersstäder)


Jag läste Paper Towns på engelska. Därför förstod jag kanske inte riktigt alla filosofiska funderingar, men överlag tycker jag om att läsa böcker på originalspråk och Paper Towns är väldigt vackert skriven på engelska. Den finns på svenska, men jag har ingen aning om ifall översättningen är bra, eller inte.

Margo Roth Spiegelman är helt fantastiskt. Det tycker åtminstone Quentin. Han har bott granne med henne sedan han var liten och varit förälskad i henne lika länge. Det är bara något med Margo som gör henne överlägsen alla andra.

En kväll knackar Margo på Quentins fönster och ber honom om hjälp. Hon har ett nattligt äventyr planerat och hon behöver en chaufför. De tillbringar natten med lite för mycket vandalism och inbrott, enligt Q, då de hämnas på Quentins mobbare, Margos ex-pojkvän och bästa vännen han var otrogen med. Det är första gången de umgås på flera år och Q har aldrig gjort något så spännande och spontant.

Nästa morgon kommer Margo inte till skolan.

Det är inte första gången Margo rymmer hemifrån. Hennes föräldrar har fått nog och eftersom hon nu är 18, klargör de att hon inte längre är välkommen hem. Quentin, däremot, tänker inte ge upp. Margo har lämnat efter sig ledtrådar som verkar vara ämnade för honom. Q är fast besluten att hitta Margo.

Men vem är Margo Roth Spiegelman, egentligen?

Enligt mig är den här boken ganska spännande och väldigt intressant, men lite långtråkig ibland. Den har massvis med filosofiska tankar och funderingar. Karaktärerna är väldigt bra, tycker jag. Quentins vänner, Ben och Radar, var vansinnigt roliga.

Mina känslor för boken är ändå blandade. Det är en bok som man blir irriterad och trött på, för att en minut senare gapskratta åt, och när man har läst den sista sidan stänger man boken med en känsla av insikt, av att ha lärt sig något och fått en aningen annorlunda syn på världen.




Bella

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar