Ida är en blyg tjej som inte syns i skolan. En skugga som går längs väggen, som ingen riktigt märker av. Och Ida tycker det är bäst så, för på så sätt kan ingen få veta om hennes hemlighet. Och för att ingen ska få reda på den så drar hon sig undan, väljer ensamheten frivilligt.
Men helt osynlig för allas ögon har hon inte lyckats med. Nej Nore har sett henne och hon har sett honom. Men Ida vet att Nore skulle aldrig bli ihop med en blyg, trist tjej som hon.
På sommarlovets första dag tar hon med sin hund Herman och beger sig iväg till havet. Havet sviker aldrig, havet finns alltid kvar. Nära havet hittar hon en ny väg till ett hus. I huset bor Stina. Stina bjuder in Ida på saft. Och hon tycker inte alls att det är konstigt att Ida kom till hennes hus.
När Ida dessutom inser att Stina är farmor till Nore och att Nore skall komma dit, får hon fjärilar i magen. Och Stina verkar veta så mycket, kan hon läsa tankar? Ibland verkar det så.
Sommarens värme ligger kvar i luften och medan Ida lär känna Nore bättre och bättre blir hennes förhållande hemma bara sämre.
När Nore dessutom frågar om hennes mamma drar sig Ida undan. Hur skall hon någonsin kunna berätta för någon. Idas stora hemlighet som hon alltid har hållit för sig själv och aldrig sagt. Hur skall hon kunna berätta för Nore att på dagen är hennes mamma en högt utbildad läkare som alla gillar. Men att på kvällen förvandlas hon till någon annan. Hur ska hon kunna berätta till någon alls, ens viska att hennes mamma dricker?
En bok som fångade mitt intresse direkt. Boken innehåller ett sådant djup och man vill verkligen inte lägga ifrån sig boken. Ingrid beskriver hur tystnaden kan vara så hemsk och hur en person kan vara så annorlunda på dagen och en annan på kvällen. Och hur Ida får lida för att ingen ska få veta. Men får själv lida inombords. Alla besvikelser, alla tomma löften? När ska de ta slut?
Rekommenderas!
// Atte
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar