Jokern

Markus Zusak: Jokern

Ed Kennedy är en looser. En riktig nobody. Han arbetar med att olagligt köra taxi, han bor tillsammans med sin gamla stinkande hund Portvakten i ett litet ruckel och han tillbringar sin fritid med att spela kort. Han är 19 år och inte påväg någonstans.

Så råkar han förhindra ett bankrån, det första esset dyker upp i hans postlåda och plötsligt är han något. Han har ett syfte. För på kortet står tre adresser. De som bor på adresserna behöver alla något från honom. Plötsligt får nollan Ed Kennedy chansen att förändra liv.

Men ruter-esset var inte ensamt och personen som skickar spelkorten tänker inte låta honom strunta i uppdragen. Det handlar inte bara om att hjälpa andra - han måste också hålla sig vid liv.

Boken är fruktansvärt spännande. Jag tycker också om det stapplande sättet den är skriven på, med avklippta meningar och väldigt målande ord. Som poesi.

"Portvakten snarkar.

   Vinden utanför tar ett steg närmare.

   Kylskåpet surrar.

   Under ett ögonblick känns det som om allting stannar upp för att se på när jag sticker in fingrarna och drar fram ett gammalt spelkort.

   Det är ruter ess."

Det enda som stör mig med den här boken är att på ett ställe när Marv har en längre replik pratar han på exakt samma sätt som resten av boken är skriven. Boken är ju skriven ur Eds perspektiv och det känns konstigt att de båda skulle tänka lika poetiskt. Det känns som om Marvs personlighet skulle kunna komma fram mer där.

Men som sagt är det en enda liten detalj jag stör mig på, i en genialisk, spännande, tankeväckande bok. När jag lade den ifrån mig efter att ha läst sista sidan, var jag inte helt säker på vad som just hade hänt. Den är mind-blowing. På det bästa sättet. Man bara sitter där och kan inte tänka mer än "wow".

Utgiven: 2002

Utspelar sig: i Australien

Antal sidor: 347

Första meningen: Bankrånaren är värdelös.

Mitt betyg: Genialisk! 5/5 guldstjärnor (för min vän Sofia har lärt mig att guldstjärnor är det enda rätta)

Bella