Glaskupan

Sylvia Plath (Victoria Lucas): Glaskupan

Utgiven: 1963

Orginalets titel: The Bell Jar

Antal sidor: ca 150

Glaskupan utspelar på 1950-talet i USA. Huvudpersonen Esther har vunnit en skrivtävling i en damtidning och som pris får hon och flera andra flickor tillbringa en månad i New York. Hennes vistelse i New York handlar om mode, banketter, filmvisningar, festande och boende på ett dyrt hotell. Esther vet inte alls vad hon vill göra med sitt liv - det enda hon vet är att hon vill skriva. Efter månaden i New York är hennes plan att tillbringa resten av sitt sommarlov som deltagare i en exklusiv författarkurs.

När Esther kommer hem visar det sig att hon inte kommit in på författarkursen. Hon har inget att göra, inga planer för framtiden och hon blir allt mer deprimerad. Hon försöker ta livet av sig. Resten av boken följer den långa återhämtningsprocessen.

Boken är skriven i jag-form. Esther berättar på ett flummigt sätt, med många tidshopp och funderingar som inte känns särskilt relevanta. Men den är realistisk. Det finns inga magiska lösningar och perfekta slut. Glaskupan är brutalt ärlig, på ett flummigt koncentrationskrävande sätt.

Boken är baserad på författarens egna erfarenheter och bara några veckor efter att den gavs ut begick författaren självmord. Glaskupan är hennes enda roman. Däremot har hon skrivit mycket dikter, vilket jag tycker märks i bokens språk.

Det är tungt att läsa den här boken. Huvudpersonens psykiska sjukdom blir väldigt verklig. Det är ingen fråga om ifall boken berör en - jag är bara inte säker på att det är på ett positivt sätt.

Bella