onsdag 28 januari 2015

Artemis Fowl

Eoin Colfer: Artemis Fowl


Jag insåg just att jag inte skrivit något inlägg om första boken, eller ens grundläggande om serien. Någon som aldrig har läst Artemis Fowl har väl ingen nytta av inlägg om de två senaste böckerna i serien. Så Artemis Fowl, bok 1:

Det kriminella underbarnet Artemis Fowl II är inte världens mest trevliga person. Tolv år, rik och smartare än de flesta vuxna är han faktiskt både nedlåtande och odräglig. Efter att hans far försvunnit, ser han det som sitt jobb att bevara familjeförmögenheten. Kriminalitet är väl en sak, men Artemis senaste plan - den är storartad!

Med hjälp av sin trogne livvakt och enda vän, Butler, lyckas Artemis tillfångata en vätte. Nu är det bara att kräva lösensumma och sedan njuta av allt vätteguld.

Det Artemis inte hade räknat med var hur fruktansvärt högteknologiska vättarna är - de har ju hållit sig gömda från människorna hela den här tiden. Han hade heller inte räknat med att vätten i fråga, hjältinnan Holly Short, skulle protestera fullt så mycket mot sin fångenskap. Och han hade absolut inte räknat med att få nya vänner ur hela den här röran. (Fast jag skulle inte kalla deras relation vänskap ännu i den här boken. Vänta några böcker så får ni se på äkta vänskap. Men kanske lite halvvänlig fiendskap, eller något.)

Kanske hänsynslösa Artemis Fowl har ett hjärta, trots allt. Som alla andra tolvåringar.

Artemis förändras långsamt under seriens gång. Men han är fortfarande Artemis. Han kommer inte plötsligt få en uppenbarelse, skänka sin förmögenhet till välgörenhet, och bli en snäll pojke. Han kommer fortsättningsvis ha brist på empati. Han kanske räddar världen några gånger genom böckerna, men mer än en gång var det han själv som ställde till det från första början. Han är kanske den mest osannolika hjälten jag läst om. Det är därför han är så fantastisk.





Bella

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar