För att överleva

För att överleva - om självskadebeteende, av Sofia Åkerman

Detta är en intressant bok som jag främst skulle rekommendera för vuxna som arbetar med ungdomar, samt unga vuxna som själva mår psykiskt bra, men som vill hjälpa andra som inte gör det. Jag läste den här boken inför en kurs om elevers psykiska hälsa och elevvård. Den ger en inblick i varför vissa människor väljer att skada sig själva.

Åkerman berättar mycket om hur ungdomar som mår dåligt ofta omedvetet kan "trigga" varandra till självskadebeteende. Det finns också mycket "triggande" material på internet. Därför berättar Åkerman medvetet inte mycket om själva självskadebeteendet, utan mer om orsakerna och tankarna bakom det.

Åkerman har själv haft självskadebeteende och hon känner många som har eller har haft liknande problem. Därför är boken väldigt bra om man vill försöka förstå personer som skadar sig själva. Den reder ut många missförstånd. Ett exempel är att många självskadande personer inte alls är självmordsbenägna - de har dåliga coping-strategier och skadar sig för att överleva vardagen. Inte för att de vill dö.

Boken är tungläst på ett sätt som inte alls har med texten att göra. Men den är viktig. Allt fler ungdomar skadar sig själva, något som vuxna måste vara medvetna om och försöka förstå.

Bella

Tack för ditt förstånd

Denna härliga bok handlar uteslutande om språkfel. Boken innehåller bilder på vägskyltar, prislappar och andra texter där det blivit lite fel. Det är hysteriskt roligt. Den går också mycket fort att läsa eftersom det är mest bilder (med text i). 

Det är inte ofta jag skrattar högt när jag läser en bok, så det här var verkligen en annorlunda läsupplevelse. Jag undvek medvetet att läsa denna bok på offentliga platser eftersom jag många gånger under läsningens gång inte kunde hålla mig för skratt.

Rekommenderas varmt åt ALLA!

Bella

Varför Riordans böcker är så aktuella i dagens samhälle

Jag har redan skrivit många inlägg om olika böcker av Rick Riordan. Trots att de är skrivna för läsare som är lite yngre än mig, är de fortfarande bland mina favoritböcker. Men förutom att de är spännande, roliga och bygger upp en helt fantastisk värld, är de också väldigt lärorika.

De första böckerna om Percy Jackson passar väldigt bra för elever i den åldern att de lär sig om antikens Grekland i historieundervisningen. Böckerna utspelar sig i en nutid där de grekiska gudarna verkligen existerar. Ur ett lärarperspektiv är det därför ingen dum idé att använda "Född till hjälte" för att väcka intresse för ämnet. Man kunde ta upp källkritik genom att ta reda på vad som verkligen kommer från mytologi. Trots det är det främst uppföljarserien "Olympens hjältar" jag vill prata om.

I "Olympens hjältar" får vi se den andra sidan av myntet - romarna. De grekiska gudarna har också en romersk motsvarighet och de växlar på ett komiskt sätt mellan personligheter under böckernas gång. De romerska halvgudarna har ett eget läger, ett annat sätt att slåss på och till och med en egen stad där pensionerade halvblod kan bo - till skillnad från grekerna, som alla tenderar att dö unga.

Det är relationen mellan romarna och grekerna som är så intressant i jämförelse med hur världen ser ut idag. De två grupperna känner inte till varandra och gudarna kämpar för att hålla dem ifrån varandra. De få gånger genom historien som grupperna har fått kontakt med varandra har det blivit krig mellan halvbloden och många har dött.

I "Olympens hjältar" kidnappas Percy Jackson från grekerna och Jason Grace från romarna av gudinnan Hera/Juno. Hon raderar deras minnen och skickar dem sedan till motsatt läger. När de återfår minnena har båda blivit en viktig del av sitt nya läger, samtidigt som de har en ledarroll i det gamla. För första gången någonsin lyckas sedan de två lägren samarbeta i striden mot den största fienden de någonsin mött.

Böckerna belyser problemet med främlingsfientlighet och påminner om hur viktigt det är att inte döma en person efter vilken grupp hen tillhör. De handlar om att överkomma olikheter för att nå ett gemensamt mål. De handlar till och med om att hitta kärlek över gränserna. Om att flytta till en ny plats. Om att överkomma rädslor. Om ensamhet, oväntad vänskap och spännande äventyr. Om att hamna i ett helvete tillsammans med någon man älskar. Om att vara en nobody och bli en hjälte. Om att aldrig ge upp.

Och det är därför Riordans böcker är så aktuella i dagens samhälle.

Bella

Den digitala drogen - konsten att hantera din teknik

av Patrik Wincent

Denna tunna och lättlästa bok är en riktig ögonöppnare.

Den behandlar vad det är som gör att vi blir så beroende av våra telefoner och hur vi kan gå tillväga för att lära oss att hantera vår teknik. Den är ingen magisk lösning på alla problem, men nog är den en relevant bok i vårt samhälle. Den är värd att läsa om man har på känn att man är lite för beroende av sin teknik, eller känner någon som är det.

Boken smutskastar inte. Det finns mycket som är positivt med teknikens framsteg och detta poängteras. Men vi måste lära oss hantera alla nya spännande spel och sociala nätverk, så att det inte går ut över vårt arbete eller våra relationer.


Bella

The Kane Chronicles

Rick Riordan: Kanekrönikan

Jag har inte läst de här böckerna. Jag är inte ens 100 % säker på att jag kommer läsa de här böckerna. När man närmar sig 20 år är det väl helt naturligt att man tilltalas av en lite annan sorts böcker än man gjorde som 13. Men om jag skulle få lust att ge mig in på en ny ungdoms- fantasyserie, så skulle det vara de här böckerna.

Kanekrönikan utspelar sig i samma universum som Percy Jackson-böckerna och är skrivna av samma författare. Enligt personen som tipsade mig är de nästan bättre än Percy Jackson-böckerna - något som jag inte trodde var möjligt.

Böckerna handlar om syskonen Carter och Sadie Kane som härstammar från egyptiska gudar. Första boken heter Den röda pyramiden. Äventyret fortsätter i Eldtronen och Ormens skugga. Det finns också en serie korta "crossovers" där Percy och Annabeth möter syskonen Kane och tvingas samarbeta för att döda ett eller annat monster.

Kanekrönikan är antagligen en riktigt bra bokserie och någon gång skulle jag nog vilja läsa den.

Bella

Pärlfiskaren

av Karin Erlandsson

Denna barnbok av Karin Erlandsson är inte ännu utgiven. Den är vinnarbidraget i förra årets skrivtävling "Berättelsen är bäst!"som ordnades av Schildts & Söderströms. Den huvudsakliga målgruppen för tävlingsbidragen var barn i mellanåldern - de som börjar klara av att läsa själva, men som fortfarande lyssnar till högläsning.

Just nu söker de en illustratör till boken.

Här hittar du ett utdrag ur boken och information om hur du ska göra om du är intresserad av att illustrera: http://litteratur.sets.fi/ta-en-tjuvtitt-pa-parlfiskaren/

Boken verkar mycket lovande och målar upp en sagovärld som påminner mig om Mikael Endes underbara böcker. En värld där pärlor i alla regnbågens färger växer i mängd och massor på havets botten och där de sedan används som kullersten längs drottningens allé.

Så jag tror att Pärlfiskaren helt klart är värd att ta en titt på sen när den blir utgiven.

Bella

I taket lyser stjärnorna

av Johanna Thydell

När jag gick i högstadiet var detta en väldigt populär bok. Lärarna uppmuntrade en att läsa den och
jag tror att vi tittade filmatiseringen på lektionstid. Många andra elever berättade att boken eller filmen fått dem att gråta. Så vid något tillfälle bestämde jag mig för att läsa I taket lyser stjärnorna.

Till min stora förvåning blev jag faktiskt besviken på boken. Kanske jag bara inte tycker om snyftare. Jag tyckte ju inte särskilt mycket om The Fault in our Stars heller. Jag har faktiskt inte ännu läst en bok av John Green som jag tyckt särskilt mycket om. Jag förstår inte riktigt hypen.

I taket lyser stjärnorna handlar om Jenna, som är 13 år och går i högstadiet. Hon är varken cool eller populär, men hon klarar sig bra i skolan, har en fin relation med sin mamma och en bästa vän som heter Susanna. Hon är kär i Sakke och hatar Ullis-Knullis. På många sätt är hon precis som alla andra trettonåriga flickor.

Jennas mamma har cancer.

I taket på Jennas rum finns stjärnor som lyser i mörkret. Under en av dem har hon gömt en liten papperslapp med en text: Om du dör mamma, då tar jag livet av mig.

Boken är ungdomligt skriven och man hittar nästan bara positiv kritik om den på internet: "klipsk och härlig", "en bok som känns alldeles sann" osv.

Ärligt talat minns jag faktiskt inte varför jag inte tyckte om den - och jag verkar ju vara den enda. Kanske är det bara det att jag verkligen hatar cancer och helst inte skulle läsa om det på fritiden. Och jag tycker om lyckliga slut. Inte löjligt lyckliga, där solen alltid skiner och rosorna doftar och alla är friska och glada och har hittat kärleken - men ni vet sådär realistiskt lyckliga. Inte för att jag egentligen minns exakt hur den här boken slutar, men jag antar att folk grät av en anledning.

Så om du vill läsa en bok som majoriteten verkligen rekommenderar och som jag själv inte kommer på någon direkt orsak att hata, så ska du läsa I taket lyser stjärnorna. Den passar från högstadieåldern uppåt.

Bella