Spring så fort du kan

Spring så fort du kan, av Sofia Nordin

Spring så fort du kan är fortsättningen av "en sekund i taget". Boken tar vid där den slutade.

Det var feberns fel att jag hamnade här. I en glänta i skogen, med bara en usel presenning som skydd mot regn och vind. En modigare person skulle ha stannat och hjälpt till. Men inte jag. När alla plötsligt blev dödssjuka drog jag.

Ante tror inte sina ögon. Två tjejer står framför honom. Helt livslevande personer. Han trodde han var den enda som hade överlevt febern. Men så var det inte. Flickorna presenterar sig som Hedvig och Ella. Ante blir så glad att han inte hinner tänka förrän han är framme vid dem och håller deras händer. Inte en enda tanke på att de kanske har febern som dödade alla andra. Han är inte längre ensam.  Det är skönt att inte längre vara ensam. Nu har man liksom ett ansvar, ett ansvar att inte ge upp och dö. Ute i skogen hade han gett upp. 

Ante börjar fundera på mycket. Hur säger vad man tycker, när man är världens största fegis? Hur vet man att man är kär? Och framtiden finns den ens?

Ute på gården där Hedvig och Ella bor börjar Ante trivas. Men vissa tankar kan inte gå ifrån honom. Som när hans mamma dog. Han kunde inte ens förmå sig att ge en tablett åt henne mot smärtan. Inte för det skulle ha hjälpt men, och när hon viskade hans namn och han stod i dörren och bara tittade. Tittade på när hon sakta slutade andas.

Vintern är på väg och de bestämmer sig för att rida in till stan för att hämta mer mat och kläder till Ante. Påvägen får Ante se en hel del otrevliga saker. En del människor stannade ju inte inomhus när de blev sjuka. Vissa var på väg till jobbet eller sjukhuset för att ta reda på vad som var fel. När de är färdiga inne i stan och är på väg hem ser de en sak. En snögubbe, en nybyggd snögubbe. Mycket snart inser de att de inte längre är ensamma. 

Under bokens gång får man träffa Nora och hennes lillebror Malte. Och mysterierna blir allt fler, när Ante en kväll hör en radiosändning. Det finns fortfarande liv någonstans! Där de fortfarande har el?! Han och Hedvig säger ingenting inte till Ella. För de är båda rädda att Ella ska ge sig ut mitt i vintern för att leta reda på människorna. Ante vill inte förlora Ella, speciellt inte efter att hon var hans första kyss.

Boken är enligt mig superbra och håller hög klass. Inte riktigt som andra böcker man läser utan man får helt enkelt följa med en person syn på livet de lever i nu. I "en sekund i taget" var det Hedvig som var personen som det kretsade kring och i den här boken är det Ante. Hur det är att vara en enda kille med två tjejer. De är alla fortfarande bara tonåringar. Och hur de tillsammans sliter för att överleva. Boken kan vara som sagt lite obehaglig på vissa ställen. 

// Atte

Den sista musketören

Stuart Gibbs: Den sista musketören

Greg Rich, 14 år, är på resa till Paris med sina föräldrar. Plötsligt kastas familjen tillbaka till 1600-talet och föräldrarna fängslas. Greg är ensam i en stinkande stad, utan möjlighet att smälta in eller ta sig tillbaka hem. Hans föräldrar sitter i fängelse och kommer att avrättas om tre dagar. Det ser hopplöst ut.

Greg flyr in i Notre Dame-kyrkan där han träffar en tonårig Artemis. Han skyller alla konstiga saker han säger och gör på att det är så man gör där han bor. Han väljer slumpmässigt Artagnan till sitt hem - han kan ju inte berätta att han är från Amerika. Det är så Greg börjar kallas d'Artagnan.

Nu måste han förena de tre musketörerna som tonåringar för att ha en chans att rädda sina föräldrar. Men Athos, Porthos och Aramis har alla väldigt olika bakgrund och det är inte alls säkert att de vill ha något med varandra att göra.

Den här boken har fantastiska beskrivningar. Författaren har verkligen tagit reda på fakta. Man kanske inte tänker på stanken från floden - och människorna - i 1600-talets Paris. Eller löss och kliande långkalsonger. Eller hur liten staden var på den tiden. Stuart Gibbs ger en helt ny bild av det Paris som presenterades i De tre musketörerna.

Den sista musketören är lättläst och rolig. Jag rekommenderar den för 11-15-åringar.

Bella

Stella och Azad

Stella och Azad, av Annika Leibig

Det är svårt att gilla en kille. För det första hur vet man att man ens är kär i någon? Och när man blir ihop är det som i lågstadiet då? Att man frågar chans eller vet man det bara? Men en dag får Stella svar på sina frågor. Det är när hon träffar den nya killen Azad.

Hennes blickar dras hela tiden till honom och kan inte låta bli att undra. Undra på var han kommer ifrån, hur hans familj är och om han gillar henne? Snart får hon tillfället att prata med Azad. När han frågar henne om hon kan lära honom åka skridskor. Allt skulle vara frid och fröjd. Om inte det vore för Stellas plastpappa, Klas. Han muttrar hela tiden om hur Sverige var bättre förr. Som om allt har blivit dåligt nu. Speciellt tycker han inte om hur utlänningar kommer och bosätter sig i Sverige. Azad och hans familj kommer från Irak. Men när Stella berättar för sin mamma att hon är tillsammans blir hennes mamma jätteglad. Hon vill att Stella ska bjuda hem Azad. 

Stella drar sig för att bjuda hem Azad på middag, men en dag tar hon mod till sig och gör det. Hon berättar för Azad hur hennes pappa kan vara och han är beredd på att få ett kyligt bemötande. Vilket han också får. Hennes pappa är sur och vägrar skaka hand ens med Azad. Och han går ut och kommer inte in igen förrän Azad har gått hem.

Hur ska Stella få sin platspappa att förstå? Räcker det med att prata allvar? Men ibland kan svaret komma från en oskyldig liten pojke som bara säger vad han tycker för att ändra någon.

En helt okej bok. För kort helt enkelt och rekommenderas kanske mer i 12-13 års åldern. Men alla kan absolut läsa den om de känner för det.

// Atte

De tre musketörerna

De tre musketörerna, av Alexandre Dumas d. ä.

De tre musketörerna läste jag första gången när jag gick i lågstadiet. Men jag har läst om den många gånger. Varför? För att den är fantastisk!

Jag har läst de två största verken av Alexandre Dumas: De tre musketörerna och Greven av Monte-Cristo. Först tyckte jag klart bättre om Greven av Monte-Cristo; den var länge min favoritbok. Men ju fler gånger jag läste om de här böckerna, desto bättre blev De tre musketörerna. Men jag har nog aldrig riktigt förstått slutet.

Historien är säkert bekant: unge d'Artagnan reser till Paris för att bli musketör och lyckas under sin första eftermiddag i staden förolämpa tre av de största musketörerna. Han utmanar/blir utmanad på tre dueller efter varandra. Dueller är inte längre tillåtna, men de utövas ändå och det anses som fegt att inte duellera. Men kampen avbryts av kardinalens män och Athos, Porthos och Aramis slår sig ihop med d'Artagnan för att slåss mot dem istället. Så lär unge d'Artagnan känna de tre största av kungens musketörer och skaffar sig samtidigt fler fiender än han haft i hela sitt liv.

Bella

Skattkammarön

Robert Louis Stevenson: Skattkammarön

Huvudpersonen heter Jim Hawkins. Hans föräldrar äger ett värdshus där en sjöman en dag hyr ett rum. Genom de olustiga omständigheterna kring sjömannens död får unge Jim tag i en skattkarta. Han visar skattkartan för några pålitliga vuxna, och man börjar förbereda en skattjakt.

Ombord på fartyget får Jim veta att den enbente skeppskocken Long John Silver planerar ett myteri. Väl framme vid ön utbryter kaos. Besättningen delas i två halvor där ena gruppen har skeppet och den andra har skattkartan. Men en mystisk främling som verkar bo på skattkammarön är hela tiden ett steg före de andra.

Det är ganska länge sedan jag läste den här boken. Jag tyckte att den var helt okej. Ganska bra och spännande. Men det var inte direkt en bok jag skulle kunna läsa om hur många gånger som helst. Rekommenderar den ändå om du vill läsa en spännande, inte alltför tungläst klassiker.


Bella

Expeditionen Min kärlekshistoria

Expeditionen Min kärlekshistoria av Bea Uusma

"Juli 1897. Ingenjör Andrées expedition ger sig iväg i en vätgasballong med riktning Nordpolen. En djärv idé, chanslös från start. Snart befinner sig tre män, med minimala kunskaper om arktiska förhållanden, mitt i en vit mardröm.


I trettiotre år undrar en kvinna vart hennes fästman tog vägen. År 1930 hittas männen på en öde glaciärö i ishavet. Deras infrusna dagbok meddelar: nödlandning på isen efter tre dagar i luften. I månader drar de sina flera hundra kilo tunga slädar och försöker ta sig tillbaka till fast mark. På Vitön upphör plötsligt alla anteckningar.


I över hundra år har läkare, polarhistoriker, författare och journalister försökt lösa gåtan vad som hände på Vitön. Varför dog expeditionsmedlemmarna innan de ens packat upp slädarna, med varma kläder ouppackade, med matkonserver oöppnade, med tre fungerande gevär och lådvis av ammunition?


I Expeditionen. Min kärlekshistoria letar författaren och läkaren Bea Uusma efter sanningen om expeditionens öde. Hon gräver i arkiv och i polartrakternas permafrusna jordlager. Hon reser i Arktis och till Nordpolen. Hon träffar efterlevande, rättsläkare, osteologer, kriminaltekniker och brottsplatsutredare och söker svar i laboratorieprov, packlistor och i det enda som finns kvar av Andrée själv några nagelfragment som fastnat längst in i hans handskar."

Har inte läst den här boken, men den låter riktigt bra. Och vad jag har förstått är den en bok som ä rak på sak och inga onödiga detaljer. Så väntar med spänning att få läsa den :) 

// Atte

Spejarens Lärling - Sårad i ödemarken

Spejarens Lärling - Sårad i ödemarken, av John Flanagan

OBS! Spoilers om man inte läst den förra boken :)

Halt, Will och Horace är nu på en resa längre norrut. Där följer de efter den falske profeten Tennyson och två av hans lönnmördare. Tennyson  är på flykt för att slippa straffas för de brott som han och Särlingasekten begick i Clonmel. Men det är inte så lätt när man har två spejare och en krigare i hälarna. Men Will och de andra måste ändå se upp. Tennyson är smart och med de två lönnmördarna tänker de ut en smart plan. En plan att stoppa dem alla tre!

Men de måste stoppa honom innan han går över gränsen, om han gör det är allt förlorat.  När de verkar ha dem på krocken, får Halt i sig en mycket giftig giftpil. Halt och Will blir först tvungen att se över Halts sår. Och Tennyson hinner smita undan från dem ännu en gång. Halt får hög feber och börjar yra, men efter någon dag verkar han kvickna till igen och de kan ta upp jakten igen. Men Halt är inte sig själv. När de galopperar börjar han ropa om att fienden är bakom dem och att de måste skynda sig. Will som känner till den historien när Halt har "lånat" hästar och rider iväg hände för många år sedan. Han inser då att Halt hallucinerar. 

Än en gång får Halt hög feber och stora smärtor. Will och Horace börjar inse att pilen Halt fick i sig är en dödlig giftpil och ingen av dem kan göra någonting för att bota Halt. Är detta Halt och Wills sista strid tillsammans är finns det fortfarande hopp?

Bild från google, men tyckte den passade bra in som ödemarken

En mycket bra bok från början till slut. Blev lite långtråkig på somliga ställen där det mest bara var detaljer. Men den är riktigt intressant och man får följa med Wills känslor om hur hans gamle läromästare håller på att dö. Och när ingen av dem vet hur de ska rädda Halt kommer frågorna? Ska de lämna honom att dö här och följa efter Tennyson? Eller rädda Halt?

// Atte